jag har lånat en plåtsax

I mina försök att nå en slags kärna försökte jag idag på bussen hem definiera ordet alkoholmissbruk för mig själv. Jag ser det som så här:

- när ditt drickande skapar otrygghet för människor i din närhet.

Ett alkoholmissbruk i mina ögon behöver inte vara ett beroende. Det kan såklart vara det, men jag tror att jag är mera ute efter att folk brukar och miss-brukar alkohol utan att de blir beroende men att det ändå kan leda till konsekvenser som medför otrygghet för folk omkring.

Var går gränsen mellan att bruka alkohol och missbruka alkohol? Hur ser jag på mitt ansvar gentemot min familj? Är det okej att bli berusad när barnen är med?

Jag tror att det förekommer otroligt ofta att människor missbrukar alkohol och gör folk otrygga och rädda runt omkring, utan att de för den delen blir beroende. Att dricka sig redlös är nog alltid ett missbruk i mina ögon.

Det jag vill visa är att missbrukande av alkohol inte bara är något som missbrukarna, alkoholisterna, a-lagarna och socialt utsatta håller på med. Jag tänker på helt vanliga familjer där pappa blir så full att han ramlar i trappan när man kommer hem från grannarna på fredagkvällen. Att mamma kräks efter dammiddagen på lördagkvällen. Att man sopar bort spåren efter det ens make "råkade" slå sönder i fyllan.

Min idé är att ta saker som symboliserar trygghet, ombonat och familj och bygga dem i alkoholrelaterade saker... Så nu ska jag klippa sönder ölburkarna från min egen 40-årfest och göra ett gosigt och mysigt lapptäcke av dem.

Reflektion vecka 13

Konflikt

Känner att jag egentligen borde dröja mina tankar kvar i betygs- och bedömningssmeten tills jag är färdig med den biten men kan inte riktigt hålla mig från att börja känna och klämma på nästa uppgift.

Funderar och väljer mellan två ingångar.

Den lättare: Något utanför mig själv.

Fördel: Inte så jobbigt att slänga sig in i.

Nackdel: Kanske inte engagerar lika mycket.

Den jobbigare: Något från mig själv, mitt liv.

Fördel: Finns mycket engagemang. Kanske behövs rent terapeutiskt.

Nackdel: Utlämnande. Jobbigt. Onödigt att riva i gamla sår?

Alkohol är ett spännande konflikttema som jag glider in på gång på gång. Oavsett om jag väljer den lätta eller den jobbiga vägen finns det mycket att hämta.

Bara det faktum att det är Systembolaget som lanserar sajten IQ.se känns som en konflikt i sig...

Skål.

Min konfliktserie

Reflektion vecka 12

Under min VFU-period har jag jobbat ett par veckor med ett projekt om genus. Här kommer några saker som jag har funderat på mest.

Regler - Jag har aldrig tänkt på regler i ett genusperspektiv förut. Jag har tyckt att det är okej att olika lärare har olika regler i sina klassrum. Men när jag i vår undersökning ser så tydligt vilka som bryter mot reglerna börjar jag fundera. Vi såg bara pojkar som bröt mot regler om att inte ha mössa och jacka i klassrummet. Vi såg övervägande pojkar som gick omkring och störde i klassrummen under lektionerna. Vi som övervägande pojkar som pratade och kommenterade utan att räcka upp handen. Och vi såg duktiga, genuspålästa pedagoger som ändå inte såg hur tydlig trenden var. Och jag tror inte att det här var en ovanlig situation i en vanlig svensk skola. Vad signalerar man om man i skolan tillåter pojkar att bryta mot regler om och om igen? Vad lär sig pojkarna av det? Och vad lär sig flickorna? Hur kommer det sig att vi i skolan faktiskt lär pojkarna att det är okej att bryta mot regler och att vi inte lär flickorna det?

Vi har alltå en skola som från början är skapad för pojkar men där flickor i mycket högre utsträckning har lärt sig att följa skolkoden och få mycket bättre resultat (i alla ämnen utom idrott), medan pojkar lär sig att de kan ta för sig och bryta regler utan att det händer speciellt mycket. Är det skolan som har lärt männen att armbåga sig fram i samhället till högre positioner och bättre löner?

Handlar det bara om våra förväntningar på pojkar och flickor? Är vi redan från början så indoktrinerade att vi förväntar oss att pojkar ska ta mer plats än flickor - och därför låter dem göra det?

Hur kan vi skapa en mer jämställd skola?

En annan sak som också blev tydlig i vår undersökning var att ju större grupp - desto mer ojämställd. Kan någon tala om det för skol- och kommunpolitiker?
*puh* Det är jobbigt att tänka på genus hela dagarna.

Bättre att leka med lego (som förövrigt inte är ett dugg jämställt!).

Reflektion vecka 4

Vygotskij. Jag gillar honom. Jag är nog lite småkär i Vygotskij. För något år sedan läste jag boken "Vygotskij i praktiken" av Leif Strandberg i och med ett projekt jag är med i på skolan. Den handlar om Vygotskijs teorier och ideér och exempel på hur de används praktiskt ute i skolorna idag. Lättläst och inspirerande. Jag är förtjust och förvånad över att även Vygtoskijs egen bok "Fantasi och kreativitet i barndomen" är så lättläst - trots att den är närmre 100 år gammal och skriven av en ryss.

Att vi lär oss i samspel med andra, anser jag, vara en av de viktigaste lärdomarna vi kan få av Vygotskij och ändå har det varit tabu i skolan och är det i viss mån fortfarande - kika inte på grannens lapp, nu måste ni lösa uppgifterna själva - fuska inte! Jag tror att vi lärare är så besatta av att kunna bedöma de enskilda individerna att vi inte tror att vet vad de lär sig om de jobbar tillsammans. Fast egentligen tror jag vi vet. Men det är lättare för oss att motivera deras betyg om man kan hålla upp ett enskilt gjort prov framför näsan på eleven och dess föräldrar.

Det ska bli spännande att göra SWOT-analysen. Jag tänker mig att den fyller samma funktion som synliggörande av mål, vilket är något som jag lärt mig mer och mer om hur viktigt det är. Om elevens ska nå målen så måste den veta målen, målen måste vara synliga och tydliga. Om vi som lärare (och kanske även som personer) vill utvecklas, måste vi synligöra vad vi kan och vad vi behöver utveckla för oss sjävla. Först då kan vi jobba mot att bli bättre på de sidor som vi nu upplever som svaga.

Konflikt. Tänker mycket på konflikt redan nu. Det är lika bra att sätta sig in i det direkt. Vad är en konflikt. Två viljor som på något sätt drivs så de sammanstöter. En krock. Finns det positiva konfliker? Vinner alltid någon en konflikt?

Ritar små cirklar med en ny, tunn penna. Inspirerad av blogg-granne och bar jag åker förbi på väg till skolan. Men jag gillar verkligen inte öl.

Gränsbilder + reflektion

1. Jag funderade på att jag inte skulle göra så pryda saker och funderade på vad det innebär. Jag är ju inte alls pryd. På ett sätt. Kanske på andra. Men det jag kom fram till var att ens gränser kan vara väldigt olika på olika områden. Någon som tycker att det är helt okej att visa sig naken för sina grannar kanske inte alls skulle våga sjunga inför publik. Och tvärtom. Sedan är det spännande att kika in hos folk när de inte ser - går man över gränsen då?
2. Vi har ju mycket begränsningar med oss i bagaget redan när vi föds. Saker som vi inte kan rå för men som kan sätta gränser för oss och bestämma hur vi ska bli behandlade under vårt liv...
3. Det här var den jobbigaste teckningen att göra rent psykologiskt. Efter ett gäng terapitimmar kan jag (nästan) skratta åt den. Jag både hatar och älskar bilden av den perfekta (?) kvinnan - hon som har ett rent och snyggt hem, alltid hembakta bullar, kan sköta sina krukväxter, kokar långkok, är en underbar mamma och har en kryddhylla med ordning och reda. (Dessutom har hon säkert tid över att vara kreativ!) Jag vill inte vara henne och ändå ser jag upp till henne. Jag är henne och jag orkar inte med det. Var går gränsen mellan mig och henne? När ska jag lära mig att säga nej?
4. Fasaden måste få finnas. För ett gäng år sedan bestämde jag mig för ta bort fasaden. Att försöka svara ärligare på frågan "Hur mår du?". Men det gick inte. Jag orkade inte med alla följdfrågorna. Jag orkade inte med att alla ville bry sig när jag mådde dåligt. Jag måste ha en gräns mellan sina känslor och omvärlden. 5. Min äldsta dotter fyller snart 13 år. Må hon inte läsa denna bloggen för då blir det bekräftat att jag är världens pinsammaste mamma. Man pratar INTE om mens. Mens syns inte. Finns inte. Och om den mot förmodan skulle göra det så är den blå.

Reflektion vecka 2

Jag har lärt mig något den här veckan.

För att arbeta i grupp är sannerligen inte lätt, särskilt med en människor man inte känner så väl, mot ett mål som inte är tydligt och med odefinierat medel.

I ett arbetslag i skolan känner man ofta sina kollegor ganska väl, man vet vad som är målet och man vet vilka medel man har. Det går att arbeta ganska effektivt om man vill. Man har sina roller och vet vem som är bra på att göra vad och man gör som man alltid har gjort. Snabba, effektiva möten är viktigt i en hårt tidspressad vardag.

Samtidigt så tenderar det ju att bli väldigt lite nytänkande på arbetslagsmötena. Bildfröken tar hand om allt som behöver en estetisk touch, mattemagistern älskar att skriva protokoll och hemkunskapsfröken tar gärna tag i alla djupa, svåra samtal som ska göras. SO-läraren driver mötet framåt. Vi gör som vi alltid har gjort.

Kommer vi någonstans? undrar jag efter ett par möten med min basgrupp. Jag lutar mig tillbaka och tänker att om jag låter de andra bestämma så går det snabbare och vi kommer vidare.

- Mig spelar det ingen roll, svarar jag på frågor som jag inte tycker är viktiga.

fter en stund inser jag att det inte alls blir bättre att jag inte tar ställning. Det går bara ännu långsammare.

- Jag måste utmana mig själv att ta ställning! säger en annan gruppmedlem och jag bestämmer mig att göra likadant. Efter det svarar jag impulsivt på frågor likt: Korn eller råg?

- Råg.

Fast samtidigt tänker jag att korn eller råg kvittar lika. Men jag har varit med och tyckt till. Om allt.

Det ska bli spännande med redovisningarna.

Det här verkar också vara ett intressant ställe:
http://www.keepinspiring.me/

I julklapp fick jag den här boken och jag tycker att det här projektet är så himla kul: http://www.1000journals.com/ så jag har skickat iväg en egen bok och deltagit i en annans...

Undrar om jag kommer att få tillbaka min bok och vad som finns i den då.

Sedan funderar jag på om och hur man kan jobba med liknande projekt i skolan...