Det blir så spännande och mycket mer på riktigt när bildarbetet och uppgifterna knyter an till barnens egen identitet och kultur. Marie Bondesons projekt "Vem är du i dina drömmar?" fastnade jag för totalt och jag kan verkligen se mina elever göra detta projekt med stor lust och inlevelse. När bilduppgiften så tydligt handlar om eleven själv så blir det helt enkelt på riktigt och dessutom viktigt.
Något annat jag fastnade för som Marie Bondeson sa vad att konstens kreativa processer ligger nära barnens sätt att tänka när de leker. Jamen, så måste det ju vara. Det är ju därför det är så roligt att skapa - det är som att leka. Men säg det inte till de som är negativt inställda till skapande för då kommer vi bara få tillbaka det i ett "men du leker ju bara!"...
Göran Hägglunds debattinlägg i DN får mig att fundera på vad som diskuteras vid middagsbordet i det Hägglundska hemmet och undra om de inte diskuterar religiösa, existensiella frågor, funderingar om framtiden eller någon slags politik? Jag tänker mig på något sätt att han ser sin familj som "vanligt folk" och "vanligt folk" pratar ju om jobbet. Och om pappa då är partiledare för ett kristet politiskt parti så borde ju kristenhet och politik ligga ganska nära till hands att prata om. Men då är de ju helt plötsligt inte "vanligt folk".
Jag tror inte det finns något "vanligt folk" som bara pratar vardagsprat hemma. Det är bara Göran Hägglunds fördomar. Jag tror att alla har någonting som engagerar dem och som man bryr sig om inför framtiden och om det är invandrarpolitik, varför fritidsgårdarna läggs ner, homodebatten eller det nya konstverket på torget spelar ingen roll - men jag tror man pratar om det hemma vid köksbordet.
Jag tycker absolut att man ska visa och diskutera radikal konst i bildundervisningen. Samtidigt så tycker jag att man ska fundera på hur den tas emot av eleverna precis som när man visar film för eleverna. Vi får ju inte visa film med 15-årsgräns för en sjundeklass. Så med ett visst förnuft får man sålla eftersom det inte finns någons som gränssätter konstverk. Men allt de vi har tittat på i den här veckan, från utställningen på Konstepedimien till Banksy och Geerlinks är ju väldigt intressant och viktigt att titta på tillsammans med eleverna. Jag ser framemot givande diskussioner.Och så hoppas jag också att jag kan se framemot ett bättre uppdaterat schema till våren...
Det är alltid så intressant att läsa din blogg,många kloka tankar.
SvaraRaderaBanksy är en intressant konstnär att ta upp i skolan.
Tack :D
SvaraRaderaHerregud... Jag känner mig så upprörd Lena. Hägglund som jag hörde på p3 i en intervju för ett par veckor sedan och jag kände att han var lite av en helyllekille med rätt schyssta värderinga men nu... Upprörande!
SvaraRaderaHoppas Hägglund får en skissbok i julklapp eller att Banksy inreder hans fasad!
SvaraRaderaLängtan: Men visst blir man lite upprörd... Jag har nog mest tänkt på honom som en tönt innan. Nu är han en korkad tönt i mina ögon...
SvaraRaderaVagabond: Men skissböcker och en Banksy-fasad är väl bra saker!? Det vill jag ju också ha! Om jag skulle önska något åt Hägglund så är det nog att hans barns bildlärare visar dem riktigt smaskig radikal konst och att de kommer hem upprörda till middagsbordet! Helst ska de ju vara upprörda för att aldrig har fått se den där konsten förut! :-)
Längtan är Linda... men det har ju inget med vare sig Hägglund eller Björklund. Ville inte vara så anonym helt enkelt!
SvaraRaderaVist är skissböcker och Banksy-fasader bra grejer. Och kanske inte Hägglund förtjänar så fina julklappar... det är bara tomten som vet ifall Hägglund har ätit sin spenat var dag. Annars hoppas jag också precis som du att Hägglund får möta sin fobi inför konsten över lite falukorv och makaroner eller ostbricka och champange eller vad nu vanligt folk äter?
SvaraRadera