När jag var mammaledig senaste gången köpte jag en ritbok och bestämde att jag varje dag skulle rita av någonting för att jag ville bli bättre. Jag ritade av någonting nästan varje dag. Vissa dagar blev det bara en fjärrkontroll 10 minuter innan jag skulle lägga mig. Men ändå. Jag blev bättre.
Jag gillade gränsboken. Den tvingade fram inspiration och jag tyckte att jag blev bättre på att få inspiration. Det är spännande för jag har nog aldrig tänkt mig att man kunde träna fram inspiration. Jag har nog tänkt att man bara var gudabenådad med den. När man fick den.
Häromdagen lyssnade jag på studenterna som visade sina gestaltningar på temat konsekvens. Återigen kände jag att jag behöver tvinga mig in i fållan och jag blev inspirerad av
Lovisa som ritade verket "23 meter tusch" och sa att hon valde att bestämma sig att inte bara sitta där och vänta på inspirationen som inte kommer.
VARJE DAG KAN MAN GÖRA NÅGONTING
Detta ska bli mitt sommarledord.
Det som blev kvar efter Hannas performance var vackert.
Och det kan ju vara en tröst - om man behöver det:
Det kan alltid bli vackert i dokumentförstöraren.
