Jag gillade gränsboken. Den tvingade fram inspiration och jag tyckte att jag blev bättre på att få inspiration. Det är spännande för jag har nog aldrig tänkt mig att man kunde träna fram inspiration. Jag har nog tänkt att man bara var gudabenådad med den. När man fick den.
Häromdagen lyssnade jag på studenterna som visade sina gestaltningar på temat konsekvens. Återigen kände jag att jag behöver tvinga mig in i fållan och jag blev inspirerad av Lovisa som ritade verket "23 meter tusch" och sa att hon valde att bestämma sig att inte bara sitta där och vänta på inspirationen som inte kommer.
VARJE DAG KAN MAN GÖRA NÅGONTING
Detta ska bli mitt sommarledord.
Det som blev kvar efter Hannas performance var vackert.
Och det kan ju vara en tröst - om man behöver det:
Det kan alltid bli vackert i dokumentförstöraren.
Hej Lena!
SvaraRaderaVad roligt att du uppskattade utställningen och att du själv upplevde det som att du fick ny inspiration av de olika gestaltningsmetoderna. Jag får tacka så hjärtligt för en betydelserik kommentar samt att du lade upp en bild på mitt verk på din blogg - tack!
Mvh, Hanna
vad tror du Lena, skulle man kunna göra en elevuppgift av det? rita av något varje dag under en månads tid och visa sedan upp den bild (av 30) som du blev mest nöjd och minst nöjd med! skulle det funka i praktiken? jag vet ju själv hur långt inne det där påtvingade ritandet satt hos mig... kanske inte skulle funka hos skoltrötta elever menar jag.
SvaraRaderaEller?