Ett undersökande förhållningssätt... Man vill lära sig något. En projektform.
Vad har jag lärt mig?
Jag har lärt mig massor om vad jag sjäv tycker. Om hur jag fungerar. Om hur jag reagerar. Rena rama terapin faktiskt. Ibland har det varit jobbigt och flera gånger har jag önskat att jag hade valt en annan konflikt. Men nu, när det nästan är över är jag ändå nöjd. Jag behövde nog det här.Sedan har jag fått en del praktiska erfarenheter också. Om plåt. Virkning. Betong. Glas. Öl. Vin. Alkohol. Akryl. Pastell. Ull. Hår. Fjärilar. Steklar. Puppor. Kokonger. Tovning. Frigolit. Nålar.
Jag har lärt mig om att arbeta i projektform. Om handledning i grupp.
Jag känner mig nöjd med mina hårbollar. Känner att jag stå för det jag gjort. Men är glad för att ändå jag inte behöver förklara och försvara mig. Jag är nöjd med att jag har bestämt själv vad jag vill göra.
---------------
Jag känner att mitt huvud börjar vakna och arbeta med hur jag ska börja jobba igen med allt nytt jag har i bagaget. Det känns bra. Jag funderar på hur det blir att möta eleverna i bildsalen med ett förändrat arbetssätt. Jag funderar på hur jag ska lägga upp mitt arbete. Funderar på processbloggar. Funderar på gestaltningsprojekt och utställningar. Funderar på rita-fint. Funderar på hur man slipper undan vikingabåtar och snöflingor. Och hur jag ska övertala min rektor om att jag faktiskt verkligen behöver en projektor i bildsalen.
i kontrast till vikingabåtarna kan man ju spara material genom att använda en projketor i taket. fast det är klart, det kan ju vara roligt att bygga vikingabåtar om man bara slipper använda mall... går det inte att propsa på projektor om du ser att "andra" i kommunen har det? har de inte det ute på Öjersjö?
SvaraRadera