Maktlös och styrd

Maktlös och styrd. Igen.


Maktlös och styrd var så jag kände mig då. Då när någon annan drack för mycket och jag var den som putsade fasaden.


Maktlös och styrd är så jag känner mig nu. "Du borde vara arg". Men jag är ju inte arg. Jag kan inte vara arg för att andra tycker att jag borde vara det. Jag vill inte vara styrd av vad andra tycker, säger eller gör. Då är jag ju där igen.


Nu vill jag vara fri och styra mitt eget liv. Ha makten över mig själv. Ta makten över mitt liv. Men jag vet inte vad jag vill. Och så fort jag undrar svarar någon annan.


Då var jag insvept i en kokong, förpuppad för att inte känna. Nu är jag fri men vågar inte riktigt flyga. Måste kolla vad andra vill, tycker och känner.


- Vad är det här för en jävla terapikurs?
- Du valde ju ämnet själv...


Funderar och målar och vet inte vad jag vill. Ritar självporträtt i oljepastell. Arga. Men det känns inte rätt. Funderar på kokonger och blir fascinerad. Minns att jag suttit på Naturhistoriska och skissat och känt mig fri. Det är nog dags för det igen. Kanske ett steg i en riktning som jag faktiskt väljer själv.