Illustration Friday - Frozen

Frozen for

Illustration Friday

Reflektion vecka 42

Vissa situationer vill man bara inte hamna i. När det kryper i kroppen och man bara tycker att det är jobbigt och önskar att man kunde dra tillbaka tiden. Jag är säker på att det var så det kändes för vissa i filmen De ofrivilliga och det kändes nästan så för mig bara av att se den. Den var bra, visst, men jag vill inte se den igen.

Kollegor som inte gör vad man själv tycker är rätt och riktigt finns i stort och i smått. Det är ett jättesvårt ämne - det sitter på något sätt i väggarna på skolorna att lärarkåren står upp för varandra och håller varandra om ryggen. En hel skola kan komma i gungning när det kommer igång rykten om lärarna och det är jätteviktigt att hålla samtalen på rätt nivå och på rätt ställe och med rätt personer.

Jag tycker att PowerPoint är rätt tråkigt. Jobbar hellre med andra roliga program med mer filmfunktioner. Men jag kan också tycka att PowerPoint kan vara funktionellt. Det spelar ju ingen roll om programmet är tråkigt om det finns ett innehåll i det man presenterar. Och det gjorde det sannerligen idag. Jättespännande med att ha Pecha Kuschas tydliga (om än halva) ramar och se att det ändå blev så olika presentationer. Jag tänker också att om man ska man öva presentation i skolan så är ju "Min Samling" en bra ingång eftersom det bara är man själv som har facit och att det säkerligen oftast är ett tema som man själv är ganska trygg med.

För något år sedan testade jag presentationsprogrammet Prezi på nätet. Jag tyckte det kändes coolt och nytt men jag orkade aldrig sätta mig in i det helt och fullt. Men jag tror att det kan vara värt ett litet kik.

Andra utvecklingssamtalet för den här terminen med ett av mina egna barn. Det är alltid spännande att vara på den andra sidan. Du har frågor och krav som en förälder men även förståelse och intresse som pedagog. Varje samtal jag är med på som förälder ger mig nya funderingar hur jag själv leder samtalen som pedagog. Och jag hoppas innerligt att man diskuterar och tränar på utvecklingssamtal under lärarutbildningen för det gjorde sannerligen inte jag för femton år sedan.

Känner mig lite vilsen inför VFU-periden och tycker att det är lite fånigt att man inte får en praktikplats när man går på lärarlyftet. Att se någon annan som genomför lektioner och möter eleverna är ju en jättestor del i en utbildning. Men jag ska nog se till att komma ut i lite bildsalar runt om i kommunen ändå. Och så blir det lite jobb i min gamla vanliga miljö, men ändå utöver det vanliga och det ska bli kul att träffa kollegor och elever igen.

Jag skrev om Illustration Friday här nedanför. Denna veckans ord är Frozen. Om man vill går man bara in och kikar på fredageftermiddag på deras sajt eller så klämmer man in sin mejladress i den lilla rutan så kommer det per mejl.

Illustration Friday - Flying

Illustration Friday skickar varje fredag ut ett ord att teckna och lägga på sin blogg... Här kan man leta och hitta massor av roliga sidor med inspiration.

Reflektion vecka 41

Back in the hoods
Det är märkligt men vilken styrka den här utbildningen kämpar för att slänga mig tillbaka i det förflutna. Inte nog med att att mitt namn från det förflutna kommer fram titt som tätt dessutom blir jag tvingad tillbaka till Hammarkullen.

Jag är ledsen Ove Serneherde - du gjorde inte något större intryck på mig. Kanske berodde det på dåliga whiteboardpennor eller stökiga ungar eller på att jag hade fullt upp med att bearbeta att jag överhuvudtaget var i Hammarkullen igen efter att ha flyttat därifrån för 12 år sedan.

Jag tvingade med stackars Olga på en rundtur in the hoods och kollade in min gamla lägenhet och mina gamla stigar. Det var nog viktigt för din bearbetningsfas, tyckte min vän psykologen. Jag hoppas att den fasen börjar bli klar snart. Inga mer överraskningar, tack.

Jag funderar på det där med ungdsomkultur i förorten och inser att jag inte sett något annat. Jag har vikat på nästan alla skolor i hela Angered och några i Kärra och Backa. Jag har jobbat i sex år på Vättleskolan utanför Angered Centrum och jag har jobbat i nio år i Björndammen i Partille. Jag känner inte till något annat än förortskultur. Därmed inte sagt att jag kan och vet allt - absolut inte. Men man får inte tro att barnen i förorten är annorlunda i grund och botten. De behöver få kärlek och omtanke, bli sedda och få gränser precis som alla andra barn.

Skolutveckling
Efter Tarjas filmer på måndagförmiddag kände jag mig ganska beklämd. Det tar så lång tid att förändra något i skolan. Men hur kan skolan fortfarande vara organiserad efter agrala och industriella betingelser? Det har ju hänt så mycket utanför och skolan känns som en stor gammal koloss som inte går att rubba på. I alla fall inte långt.

På måndagsmorgonen satt jag och min man på utvecklingssamtal med vår 12-åring. "Vad vill du skriva för mål i din IUP?" Det är klart hon inte vill skriva några mål. Hon är 12 år. Hon vill inte ha några extra saker att göra. Till slut "hjälper" vi henne genom att säga - du kanske kan bli bättre på att ta hem information från skolan till dina föräldrar?


Skolan borde sluta fråga efter elevernas mål - vi borde fråga dem "Hur kan skolan bli roligare för dig?". Blir det roligare så lär man sig mer. Lätt som en plätt. Skolan måste bli roligare.

Och hur gör man skolan roligare då? Kanske genom att slippa sätta betyg. Varför ska vi sortera och värdera eleverna för att ge dem något att söka in till gymnasiet på, när det ändå är meningen att alla ska gå på gymnasiet? Tänk om vi slapp hela kontrollsteget och bara kunde rikta in oss på att göra roliga och utvecklande saker med eleverna! Känns lite läbbigt och svindlande bara att skriva.

Barns bildutveckling...
Seminariumet efter vår föreläsning i måndags var verkligen rolig och intressant. Jag hade precis som andra reagerat över det faktum att de flesta stannar vid en 9-årings nivå i sin bildutveckling och tror att det stämmer bra efter en koll runt omkring mig. Däremot så tror jag varken att det är konstigt eller tragisk (som jag sa först) att det är så. Vi måste väl välja väg någongång och vi i vår klass valde att fortsatte teckna men det finns säkert andra vägar där vi inte har utvecklats speciellt mycket... För min del skulle det nog kunna vara samhällskunskapen.

Digital miljö
Min pappa köpte en vic-20 1980. Jag gick min första datakurs 1981 och lärde mig att skriva:

10 print "Lena"
20 goto 10

Jag har försökt att hänga med och tycker att jag gör det ganska bra. I alla fall om man jämför med mina kollegor - lärare är oftast inga spjutspetsar i IKT-sfären. Det som jag upplever är svårt i skolan är tillgängligheten på fungerande datorer och att eleverna har så olika erfarenheter. Funderar just nu på om man skulle kunna låta eleverna reflektera i bloggform precis som vi och vad det skulle innebära...

Trots en massa erfarenhet blir jag beklämd (igen) när jag går in på de communities jag varit inne på i veckan. Människor (barn?) som tror/tycker att man kan säga saker som man inte hade sagt IRL men som på något sätt okej att säga på en chat. Väldigt konstigt och obehagligt. Det är väldigt viktigt att ta upp det till diskussion med eleverna - och då kan det vara jättesmart att utgå från riktiga exempel med skärmdumpar.


TGIF
Tänk om jag hade lika mycket tid som Teesha Moore. Då hade sidorna i min skissbok sett ut mer som hennes.... Kanske när jag blir pensionär.
Och en sista länk. Anne-Marie Körlings blogg snubblade jag över när jag sökte efter en bild. Om jag förstod rätt så jobbar hon som mellanstadielärare och skriver böcker om skolutveckling. Hon skriver roligt, intressant och klämmer in härliga fotografier. Och hon ritar lite bilder i bloggen ibland också.

Nu är det fredag.

Digital miljö...

Runescape
Jag var tvungen att hjälpa en riddare och döda en drake innan jag kom in i den riktiga Runescape-världen. Där fick jag raskt tag i en fiskeutrustning och tänkte fiska lite och byta till mig en rustning och slåss med fler drakar när Koja79 kommer fram till mig och frågar:
- Har du stora bröst?
- Är du naken?
- Har du strippstrumpor?- Ska vi bli ihop?
- Snälla...

iSketch
På iSketch kan man spela Rita&Gissa. Man kan välja massor med språk och teman om man vill. Här spelar jag och min dotter i samma rum - fast hemma sitter vi i olika rum och ropar lite fuskigt till varandra vad vi ritar...
Även här uppför sig vissa människor skumt och säger till exempel:
- Fan, va dåligt du ritar.
- Du är inte svensk va? Jag ska rita en svartskalle nästa gång.

Blockwar på Blip
En gammal favorit som jag var tvungen att testa igen. Man spelar tetris upp till fem personer och om man lyckas få två hela rader tillsammans vinner man något man kan kasta på de andra - till exempel lägga till en rad eller gör en jordbävning på deras bana. Himla roligt.

Habbo
Jag går in på Habbo och klär min avatar i rosa kläder och kaninöron. Det uppskattas inte. Ett gäng killar ställer sig runt mig så att jag inte kan komma någonstans och talar om för mig att man inte se ut hur som helst och "Jävla miffo, gå hem till lille Skutt!". Känns faktiskt riktigt otrevligt - trots att jag sitter hemma i mitt trygga kök.

Varning för kritor i köket.

Om man stoppar ner en rosa vaxkrita i brödrosten luktar det väldigt illa när man rostar bröd och man vill inte använda den brödrosten igen. Skulle tro att det gäller även andra kulörer. Men jag är inte riktigt säker.

Reflektion vecka 40

Teckna fint
Jag tycker att jag tecknar bättre än förra veckan.

Oj, vad det känns bra att kunna säga det. Jag koncentrerar mig på min linje. Litar på min hand och tittar mer på det jag tecknar av än på pappret. Det har jag lärt mig denna veckan. Och så blir jag förvånad - det blir ju bättre! Fantastiskt roligt. Samtidigt så funderar jag mycket på känslan av att vara nöjd när det blir likt. Och fint.

I onsdags var jag med min son (9 år), hans klass och fröknar på mangalektion på Röhsska. Lektionen gick till så att vi alla samtidigt ritade en liggande rektangel. Inuti denna gjorde vi en oval och inuti ovalen en cirkel. Sedan suddade vi ut rektangeln och ritade ögonfransar - och vi hade gjort ett mangaöga! Efter det provade vi att göra ett ansikte på samma sätt. Stödlinjer. Oval. I den ordningen läraren sa. Och så vidare. När vi vara klara sa en av fröknarna till mig: "Jag kan ju inte rita, men det här blev ju bra - jag är jättenöjd!" Hur kommer det sig att vi blir så nöjda när det blir likt och fint? Och om alla blir så nöjda och glada av det - varför ska vi inte göra det i skolan då? Kanske åtminstone för att stärka elevernas självförtroende så att de sedan vågar jobba vidare med att skapa och uttrycka sig och inte stannar på schemastadiet vid 9-års ålder?

Lärarroll/klädsel
Funderade en hel del kring identitet/kläder/yrke efter filmen om Yohji Yamamoto vi såg i måndags. Vi hade en massa intressanta diskussioner får några år sedan om klädsel och lärarrollen. Det var efter att min man börjat arbeta på en annan skola där han som lärare inte fick ha keps på sig inomhus och han upplevde att hans dödskalletröja ifrågasattes av lärarlaget. Är det så att man inte borde klä sig för för likt eleverna kanske? Borde man klä sig mer vuxet? Kanske för att minska risken för att bli kompis istället för lärare? Eller räcker det att man går in i sin lärarroll? Hur stor betydelse har kläderna egentligen?

Min man bestämde sig för att testa och grävde ett djupt hål i familjeekonomin när han bytte ut sin samling med coola t-shirts mot propra skjortor. Och han upptäckte att han tyckte att det var tydligare och lättare att vara i sin lärarroll när han hade "arbetskläder". Han upplevde också att han fick en annan distans till eleverna - på gott och ont. Jag tycker det är väldigt intressant. I synnerhet som jag i princip alltid har samma typ av kläder på mig - på jobb, vardag och fest. Kanske jag borde bryta det mönstret och pröva något nytt?

Härma. Sampla. Kopiera. Snatta. Sno.
Puh, det känns jätteskönt att någon säger att det är okej. Saknar jag inspiration som flackar jag runt på nätet tills jag hittar något jag gillar och så ritar jag av det. Gör det till mitt. Nu finns det i min skissbok, så nu är det mitt. Samtidigt så känns det ändå inte riktigt okej. Jag vill ju ändå vara en sån som kommer på allt kul, snyggt, smart och fint själv. Fast det kanske inte finns någon som gör det? Eller?

Kultur
Jag fortsätter att försöka reda ut begreppet kultur för mig själv. Jag ritar och försöker formulera en förklaringsmodell för mig själv. Hur hänger det ihop? Vad påverkar vad? Jag terroriserar min man med timslånga diskussioner om kultur. När startar kultur? (Oj. Det var längesedan) Har djur kultur? (Nej. Eller jo, kanske förresten.) Kan man ha kultur själv? (Nej. Man kan producera t ex konst, men kultur uppstår i socialt samspel.) En utförligare utläggning och modell kommer - om inte förr så i alla fall i essän.

Och svaret på förra veckans fråga är: Så klart att Shrek är kultur. Men kultur är inte Shrek.

Om man har mycket svart färg kvar efter i fredags så kan man ju härma och kopiera från Rohit Iyer.