Reflektion vecka 41

Back in the hoods
Det är märkligt men vilken styrka den här utbildningen kämpar för att slänga mig tillbaka i det förflutna. Inte nog med att att mitt namn från det förflutna kommer fram titt som tätt dessutom blir jag tvingad tillbaka till Hammarkullen.

Jag är ledsen Ove Serneherde - du gjorde inte något större intryck på mig. Kanske berodde det på dåliga whiteboardpennor eller stökiga ungar eller på att jag hade fullt upp med att bearbeta att jag överhuvudtaget var i Hammarkullen igen efter att ha flyttat därifrån för 12 år sedan.

Jag tvingade med stackars Olga på en rundtur in the hoods och kollade in min gamla lägenhet och mina gamla stigar. Det var nog viktigt för din bearbetningsfas, tyckte min vän psykologen. Jag hoppas att den fasen börjar bli klar snart. Inga mer överraskningar, tack.

Jag funderar på det där med ungdsomkultur i förorten och inser att jag inte sett något annat. Jag har vikat på nästan alla skolor i hela Angered och några i Kärra och Backa. Jag har jobbat i sex år på Vättleskolan utanför Angered Centrum och jag har jobbat i nio år i Björndammen i Partille. Jag känner inte till något annat än förortskultur. Därmed inte sagt att jag kan och vet allt - absolut inte. Men man får inte tro att barnen i förorten är annorlunda i grund och botten. De behöver få kärlek och omtanke, bli sedda och få gränser precis som alla andra barn.

Skolutveckling
Efter Tarjas filmer på måndagförmiddag kände jag mig ganska beklämd. Det tar så lång tid att förändra något i skolan. Men hur kan skolan fortfarande vara organiserad efter agrala och industriella betingelser? Det har ju hänt så mycket utanför och skolan känns som en stor gammal koloss som inte går att rubba på. I alla fall inte långt.

På måndagsmorgonen satt jag och min man på utvecklingssamtal med vår 12-åring. "Vad vill du skriva för mål i din IUP?" Det är klart hon inte vill skriva några mål. Hon är 12 år. Hon vill inte ha några extra saker att göra. Till slut "hjälper" vi henne genom att säga - du kanske kan bli bättre på att ta hem information från skolan till dina föräldrar?


Skolan borde sluta fråga efter elevernas mål - vi borde fråga dem "Hur kan skolan bli roligare för dig?". Blir det roligare så lär man sig mer. Lätt som en plätt. Skolan måste bli roligare.

Och hur gör man skolan roligare då? Kanske genom att slippa sätta betyg. Varför ska vi sortera och värdera eleverna för att ge dem något att söka in till gymnasiet på, när det ändå är meningen att alla ska gå på gymnasiet? Tänk om vi slapp hela kontrollsteget och bara kunde rikta in oss på att göra roliga och utvecklande saker med eleverna! Känns lite läbbigt och svindlande bara att skriva.

Barns bildutveckling...
Seminariumet efter vår föreläsning i måndags var verkligen rolig och intressant. Jag hade precis som andra reagerat över det faktum att de flesta stannar vid en 9-årings nivå i sin bildutveckling och tror att det stämmer bra efter en koll runt omkring mig. Däremot så tror jag varken att det är konstigt eller tragisk (som jag sa först) att det är så. Vi måste väl välja väg någongång och vi i vår klass valde att fortsatte teckna men det finns säkert andra vägar där vi inte har utvecklats speciellt mycket... För min del skulle det nog kunna vara samhällskunskapen.

Digital miljö
Min pappa köpte en vic-20 1980. Jag gick min första datakurs 1981 och lärde mig att skriva:

10 print "Lena"
20 goto 10

Jag har försökt att hänga med och tycker att jag gör det ganska bra. I alla fall om man jämför med mina kollegor - lärare är oftast inga spjutspetsar i IKT-sfären. Det som jag upplever är svårt i skolan är tillgängligheten på fungerande datorer och att eleverna har så olika erfarenheter. Funderar just nu på om man skulle kunna låta eleverna reflektera i bloggform precis som vi och vad det skulle innebära...

Trots en massa erfarenhet blir jag beklämd (igen) när jag går in på de communities jag varit inne på i veckan. Människor (barn?) som tror/tycker att man kan säga saker som man inte hade sagt IRL men som på något sätt okej att säga på en chat. Väldigt konstigt och obehagligt. Det är väldigt viktigt att ta upp det till diskussion med eleverna - och då kan det vara jättesmart att utgå från riktiga exempel med skärmdumpar.


TGIF
Tänk om jag hade lika mycket tid som Teesha Moore. Då hade sidorna i min skissbok sett ut mer som hennes.... Kanske när jag blir pensionär.
Och en sista länk. Anne-Marie Körlings blogg snubblade jag över när jag sökte efter en bild. Om jag förstod rätt så jobbar hon som mellanstadielärare och skriver böcker om skolutveckling. Hon skriver roligt, intressant och klämmer in härliga fotografier. Och hon ritar lite bilder i bloggen ibland också.

Nu är det fredag.