måndag 19 april 2010

Usch.

Usch, jag vet inte... Har kommit in i något tveksamhetsstadie. Ingenting känns riktigt bra. Funderar och funderar.

Känner mig väldigt pretto när jag läser mitt förra inlägg. Och tycker det är jobbigt.

Funderar på om det handlar om att jag inte vet själv var jag står. Om jag nu är så negativ till när människor dricker så att det får konsekvenser för folk runtomkring - varför dricker jag själv då? Borde jag sluta att dricka vin till maten fredag och lördag? Hur kan jag veta att jag själv vet var gränsen går i min alkoholkonsumtion?
-----------------

Funderar på bilder över otrygghet när någon dricker.

Dricker han för mycket nu? Hur många tomma burkar står på bänken? Är det där en fyra eller sexa whiskey? Att räkna åt någon annan. Kanske i hopp om att kunna sätta stopp innan det blir för mycket. Fast man aldrig lyckas.

Lukten.

Vinglet. Skratten.

- Var inte så tråkig nu, ta ett glas och lugna ner dig.

Om jag dricker lite mer så finns det inte så mycket kvar till honom...

---------------------------
Funderar på hur det slätas över och skojas bort.

- Höhö, hade du kul igår eller?

Tystnaden.
--------------------------

Usch. Det här är jobbigt. Jag gräver i gammal skit. Det luktar illa och jag vill bara stänga locket.

3 kommentarer:

  1. Jag tror verkligen du kan hitta nåt i det där med lukter, ljud, citat! Konflikten mellan bilderna; glada människor, fest, lukt av mat och vin, förväntan och positiv energi - subtil oro, fylla, fimp, skuld... är intressant. Ett dolt mörker bakom ytan på något sätt.

    SvaraRadera
  2. lena hoppas du inte tappar modet! många konflikter är fyllda av gråskalor (kanske alla?) och ambivalensen är den intressanta delen. jag har också sagt åt mig själv att jag borde sluta med alkohol, i solidaritet med alla barn och människor i alla åldrar vars liv den förstör. Det är verkligen skumt att någonting som gör människor så aggressiva är tillåtet att inta obegränsat. alkoholen har makt över hela samhället, eller vad tror du? det är skrämmande.

    SvaraRadera
  3. Fortsätt Lena! Du är verkligen inte ensam. Jag tror att din konst kommer att beröra många.

    SvaraRadera