torsdag 29 april 2010

Vånda

Känner mig fast. Ser fram emot handledningen. Med vånda.


Funderar på räknandet. Omedvetet räknande. Medvetet räknande.

Funderar på barnen. Är de påverkade av alkoholbruket omkring dem?

Målade dottern. Svåra, konfliktfyllda tankar när jag tänker på att de har kommit från den här svarta, obehagliga tiden i mitt liv.


Har virkat lite till. Ska jag fortsätta? Jag gillar idén. På ett sätt. Men...

Har insett att jag är konflikträdd. Borde jag göra något åt det? Kan man inte få vara det?
Fast ibland önskar jag att jag kunde bita ifrån mer. Fast det är ju smidigare att bara bita ihop. Jag vill ju inte att någon ska bli arga på mig.

1 kommentar:

  1. Lapptäcket är bra skit! Och att du gräver ner dig i det här en stund, ("tar upp det vid middagsbordet" kanske?) är bra för barnen tror jag. För vad händer när du blundar, håller tyst om tankarna? Försvinner dom då? Jag tänker på fantasier..Hur luckorna man lämnar, det man läser in mellan raderna kan vara kanske ännu mer skrämmande än verkligheten. Om du inte tar upp dom och bearbetar dom kanske dom alltid kommer vara kvar där och koka i dig/andra omkring dig.. Bara min syn på det.

    SvaraRadera