Egentligen tycker jag att idén med sokratiska samtal är så självklar att den är löjlig. Att lyssna på varandra och att vara nyfikna och våga fråga varandra vad vi egentligen menar, att inte vara fördömande och att vara beredd att ändra sin ståndpunkt är väl ingredienser som borde finnas i varje samtal. Både i och utanför skolan. Faktiskt.
Jag tror att det som gör att det blir speciellt med sokratiska samtal är just strukturen. Att man faktiskt talar om innan att vi har de här reglerna (som egentligen borde vara självklara inom skolans väggar). Att man har en tydlig början och ett avslut. Att man har uttalade mål med samtalet och att det finns en samtalsledare. Jag tror att själva tydligheten i strukturen gör att man kan få en utveckling, man blir bättre på att samtala och förstå reglerna och på så sätt kan man få ett större djup i samtalen. Och det gör att det blir intressant och att jag ser framemot att få prova i elevgrupp.
För min del var behållningen från konferensensdagen i tisdags mest Sven-Eric Liedman. Även om jag tycker att även han la fram ganska mycket självklara saker - men de var väl värda att repetera och kanske befästas. Till exempel det faktum att intresse gör oss oerhört läraktiga är ju inte alls förvånande och att en lärare bör vara entusiamerande och fascinerad av sitt ämne är ju även det självklart. Men jag tänker också att det kanske inte räcker att läraren är entusiasmerande utan att man också vänder på det och ser på vad eleven har för intressen utanför skolan och utgår från det. Även om man inte lärt sig så många bokstäver kan det vara mycket mer intressant för en sjuåring att skriva ishockeyspelare än ost och man kan ju både räkna och skapa utifrån ett hockeyintresse eller vilket intresse det än må vara och på så sätt slippa jobbet med att få eleverna intresserade utav ämnet utan börja där eleven är.
Efter att ha gått ett par veckor och funderat på vad kultur är fick jag lite svar i veckan som jag funderar på.
Kultur är som ett isberg där det som syns ovanför vattenytan är t ex kläder, musik, språk och mat och det stora under vattenytan som inte syns är tro, politik, värderingar, normer etc, ansåg Darren.
Kultur är allt vi producerar. Finkultur är dans och sånt, sa Joakim.
Kultur är människans sätt att försöka förstå och bearbeta sin omgivning, säger min make.
Kultur är musik, teater och lite annat sånt, tycker min nioåring.
Kultur har främst två betydelser; andlig (konstnärlig) odling eller socialt överförda levnadsmönster - enligt wikipedia.
Kultur är som en lök, har jag läst på internet.
Min erfarenhet påminner mig att även Shrek är som en lök vilket då naturligt leder in till en avslutande fråga: Är kultur Shrek? Eller är Shrek kultur?
Nu ska gå in i ett förvirringstillstånd och försöka reda ut vad kultur är för mig. Kanske blir det lättare om jag tar ett glas vin. Det finns stor risk att allt blir svart. Eller nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar