Vygotskij. Jag gillar honom. Jag är nog lite småkär i Vygotskij. För något år sedan läste jag boken "Vygotskij i praktiken" av Leif Strandberg i och med ett projekt jag är med i på skolan. Den handlar om Vygotskijs teorier och ideér och exempel på hur de används praktiskt ute i skolorna idag. Lättläst och inspirerande. Jag är förtjust och förvånad över att även Vygtoskijs egen bok "Fantasi och kreativitet i barndomen" är så lättläst - trots att den är närmre 100 år gammal och skriven av en ryss.
Att vi lär oss i samspel med andra, anser jag, vara en av de viktigaste lärdomarna vi kan få av Vygotskij och ändå har det varit tabu i skolan och är det i viss mån fortfarande - kika inte på grannens lapp, nu måste ni lösa uppgifterna själva - fuska inte! Jag tror att vi lärare är så besatta av att kunna bedöma de enskilda individerna att vi inte tror att vet vad de lär sig om de jobbar tillsammans. Fast egentligen tror jag vi vet. Men det är lättare för oss att motivera deras betyg om man kan hålla upp ett enskilt gjort prov framför näsan på eleven och dess föräldrar.
Det ska bli spännande att göra SWOT-analysen. Jag tänker mig att den fyller samma funktion som synliggörande av mål, vilket är något som jag lärt mig mer och mer om hur viktigt det är. Om elevens ska nå målen så måste den veta målen, målen måste vara synliga och tydliga. Om vi som lärare (och kanske även som personer) vill utvecklas, måste vi synligöra vad vi kan och vad vi behöver utveckla för oss sjävla. Först då kan vi jobba mot att bli bättre på de sidor som vi nu upplever som svaga. Konflikt. Tänker mycket på konflikt redan nu. Det är lika bra att sätta sig in i det direkt. Vad är en konflikt. Två viljor som på något sätt drivs så de sammanstöter. En krock. Finns det positiva konfliker? Vinner alltid någon en konflikt?
Ritar små cirklar med en ny, tunn penna. Inspirerad av blogg-granne och bar jag åker förbi på väg till skolan. Men jag gillar verkligen inte öl.
1. Jag funderade på att jag inte skulle göra så pryda saker och funderade på vad det innebär. Jag är ju inte alls pryd. På ett sätt. Kanske på andra. Men det jag kom fram till var att ens gränser kan vara väldigt olika på olika områden. Någon som tycker att det är helt okej att visa sig naken för sina grannar kanske inte alls skulle våga sjunga inför publik. Och tvärtom. Sedan är det spännande att kika in hos folk när de inte ser - går man över gränsen då?
2. Vi har ju mycket begränsningar med oss i bagaget redan när vi föds. Saker som vi inte kan rå för men som kan sätta gränser för oss och bestämma hur vi ska bli behandlade under vårt liv...
3. Det här var den jobbigaste teckningen att göra rent psykologiskt. Efter ett gäng terapitimmar kan jag (nästan) skratta åt den. Jag både hatar och älskar bilden av den perfekta (?) kvinnan - hon som har ett rent och snyggt hem, alltid hembakta bullar, kan sköta sina krukväxter, kokar långkok, är en underbar mamma och har en kryddhylla med ordning och reda. (Dessutom har hon säkert tid över att vara kreativ!) Jag vill inte vara henne och ändå ser jag upp till henne. Jag är henne och jag orkar inte med det. Var går gränsen mellan mig och henne? När ska jag lära mig att säga nej?
4. Fasaden måste få finnas. För ett gäng år sedan bestämde jag mig för ta bort fasaden. Att försöka svara ärligare på frågan "Hur mår du?". Men det gick inte. Jag orkade inte med alla följdfrågorna. Jag orkade inte med att alla ville bry sig när jag mådde dåligt. Jag måste ha en gräns mellan sina känslor och omvärlden. 
