Gränsbilder + reflektion

1. Jag funderade på att jag inte skulle göra så pryda saker och funderade på vad det innebär. Jag är ju inte alls pryd. På ett sätt. Kanske på andra. Men det jag kom fram till var att ens gränser kan vara väldigt olika på olika områden. Någon som tycker att det är helt okej att visa sig naken för sina grannar kanske inte alls skulle våga sjunga inför publik. Och tvärtom. Sedan är det spännande att kika in hos folk när de inte ser - går man över gränsen då?
2. Vi har ju mycket begränsningar med oss i bagaget redan när vi föds. Saker som vi inte kan rå för men som kan sätta gränser för oss och bestämma hur vi ska bli behandlade under vårt liv...
3. Det här var den jobbigaste teckningen att göra rent psykologiskt. Efter ett gäng terapitimmar kan jag (nästan) skratta åt den. Jag både hatar och älskar bilden av den perfekta (?) kvinnan - hon som har ett rent och snyggt hem, alltid hembakta bullar, kan sköta sina krukväxter, kokar långkok, är en underbar mamma och har en kryddhylla med ordning och reda. (Dessutom har hon säkert tid över att vara kreativ!) Jag vill inte vara henne och ändå ser jag upp till henne. Jag är henne och jag orkar inte med det. Var går gränsen mellan mig och henne? När ska jag lära mig att säga nej?
4. Fasaden måste få finnas. För ett gäng år sedan bestämde jag mig för ta bort fasaden. Att försöka svara ärligare på frågan "Hur mår du?". Men det gick inte. Jag orkade inte med alla följdfrågorna. Jag orkade inte med att alla ville bry sig när jag mådde dåligt. Jag måste ha en gräns mellan sina känslor och omvärlden. 5. Min äldsta dotter fyller snart 13 år. Må hon inte läsa denna bloggen för då blir det bekräftat att jag är världens pinsammaste mamma. Man pratar INTE om mens. Mens syns inte. Finns inte. Och om den mot förmodan skulle göra det så är den blå.