Bildlena informerar...

Kolla här nu då! Alla eleverna har fått en egen dator och vi har kommit igång med egna bloggar.
Och jag jobbar hårt med min blogg - Bildsalen. Himla roligt jobb man har :)

http://bildlena.blogspot.com/

Kram till hela klassen!

Jo!

Jag vill bara säga jo.

Jo, jag är avundsjuk på att ni göra roliga uppgifter och kuliga animationer.

Fast jag har faktiskt roligt jag också. Jag har faktiskt sett den här roliga filmen hela åtta gånger den här veckan. Med alla klasser i 7:an, 8:an och 9:an. Alltså. Så jag har faktiskt också kul.

Blue, Karma, Tiger - Kortfilm i SVT | SVT Play

Varje dag.

Varje dag kan man göra någonting.

Igår ritade jag av brudparet från GP. I skumraskljus när barnen tittade på film.

Idag inspirerades jag av RIT. Och ritade några roliga tanter med små bröst. Kanske något för Olga?

Tre dagar jobb kvar. Sedan sommarlov. Oroar mig inför bytet till mac. Jag lyckas ju inte ändra storlek på fotona i iPhoto. Är jag knäpp, eller?

Inspiration

När jag var mammaledig senaste gången köpte jag en ritbok och bestämde att jag varje dag skulle rita av någonting för att jag ville bli bättre. Jag ritade av någonting nästan varje dag. Vissa dagar blev det bara en fjärrkontroll 10 minuter innan jag skulle lägga mig. Men ändå. Jag blev bättre.

Jag gillade gränsboken. Den tvingade fram inspiration och jag tyckte att jag blev bättre på att få inspiration. Det är spännande för jag har nog aldrig tänkt mig att man kunde träna fram inspiration. Jag har nog tänkt att man bara var gudabenådad med den. När man fick den.

Häromdagen lyssnade jag på studenterna som visade sina gestaltningar på temat konsekvens. Återigen kände jag att jag behöver tvinga mig in i fållan och jag blev inspirerad av Lovisa som ritade verket "23 meter tusch" och sa att hon valde att bestämma sig att inte bara sitta där och vänta på inspirationen som inte kommer.

VARJE DAG KAN MAN GÖRA NÅGONTING

Detta ska bli mitt sommarledord.

Det som blev kvar efter Hannas performance var vackert.
Och det kan ju vara en tröst - om man behöver det:
Det kan alltid bli vackert i dokumentförstöraren.

fasa ut/fasa in

Men vad är en gestaltning egentligen?
Ett undersökande förhållningssätt... Man vill lära sig något. En projektform.

Vad har jag lärt mig?Jag har lärt mig massor om vad jag sjäv tycker. Om hur jag fungerar. Om hur jag reagerar. Rena rama terapin faktiskt. Ibland har det varit jobbigt och flera gånger har jag önskat att jag hade valt en annan konflikt. Men nu, när det nästan är över är jag ändå nöjd. Jag behövde nog det här.

Sedan har jag fått en del praktiska erfarenheter också. Om plåt. Virkning. Betong. Glas. Öl. Vin. Alkohol. Akryl. Pastell. Ull. Hår. Fjärilar. Steklar. Puppor. Kokonger. Tovning. Frigolit. Nålar.

Jag har lärt mig om att arbeta i projektform. Om handledning i grupp.

Jag känner mig nöjd med mina hårbollar. Känner att jag stå för det jag gjort. Men är glad för att ändå jag inte behöver förklara och försvara mig. Jag är nöjd med att jag har bestämt själv vad jag vill göra.

---------------

Jag känner att mitt huvud börjar vakna och arbeta med hur jag ska börja jobba igen med allt nytt jag har i bagaget. Det känns bra. Jag funderar på hur det blir att möta eleverna i bildsalen med ett förändrat arbetssätt. Jag funderar på hur jag ska lägga upp mitt arbete. Funderar på processbloggar. Funderar på gestaltningsprojekt och utställningar. Funderar på rita-fint. Funderar på hur man slipper undan vikingabåtar och snöflingor. Och hur jag ska övertala min rektor om att jag faktiskt verkligen behöver en projektor i bildsalen.

Formar

Riktingen av konflikten ändrades lite förra veckan. Jag sökte inåt. Hur har jag blivit påverkad och hur kommer jag ifrån det jag är formad av? Kan jag någonsin komma ur det eller har det blivit en del av min person?

Jag ser en varelse som bor i en kokong. Han formas av kokongen. Begränsas av kokongen men skyddas även av den.

Funderar mycket på hur lätt jag blir styrd av andra. Och hur gärna jag vill bli styrd av andra. Och samtidigt inte. Jag vill ju gå min egen väg. Men det är svårt om man inte vet vad man vill. Hur ska jag veta vad jag vill?

Vet fjärilen vart den ska flyga när den kommer ut ur sin kokong?
Var på Naturhistoriska museet och kikade i varenda fjärilslåda häromdagen. Det är spännande och lite makabert med fjärilssamlingar. Fastnålade och utspända små varelser till allmän beskådan.

Fortsätter att tova mitt eget hår till små kokonger. Det avklippta håret alltså. Provar olika slags lera. Blir frustrerad när den inte formar sig som jag vill. Ska jag ge efter och låta formen komma själv eller ska jag kämpa vidare?

Formar figurer i lera. Inte fjärilar. Varelser. Kanske är det jag...

Äntligen

Äntligen är jag nöjd. Inte klar. Men nöjd över mitt nya spår.

Jag tänker på hur man är formad av sin omgivning. Och hur man vet om formen är borta? Vågar man flyga när man kommer ut ur sin kokong? Om kokongen inte syns - kan man vara säker på att den är borta? Eller finns det rester kvar av kokngen för alltid?

Formar kokonger i ull. Och i hundpäls. Och i människohår. Spännande material. Var tvungen att klippa mig. Och är nöjd med det. Ett beslut jag tagit själv. Jag vågar vara friare än på länge. Kanske håller jag på att komma ut ur min kokong...