fasa ut/fasa in

Men vad är en gestaltning egentligen?
Ett undersökande förhållningssätt... Man vill lära sig något. En projektform.

Vad har jag lärt mig?Jag har lärt mig massor om vad jag sjäv tycker. Om hur jag fungerar. Om hur jag reagerar. Rena rama terapin faktiskt. Ibland har det varit jobbigt och flera gånger har jag önskat att jag hade valt en annan konflikt. Men nu, när det nästan är över är jag ändå nöjd. Jag behövde nog det här.

Sedan har jag fått en del praktiska erfarenheter också. Om plåt. Virkning. Betong. Glas. Öl. Vin. Alkohol. Akryl. Pastell. Ull. Hår. Fjärilar. Steklar. Puppor. Kokonger. Tovning. Frigolit. Nålar.

Jag har lärt mig om att arbeta i projektform. Om handledning i grupp.

Jag känner mig nöjd med mina hårbollar. Känner att jag stå för det jag gjort. Men är glad för att ändå jag inte behöver förklara och försvara mig. Jag är nöjd med att jag har bestämt själv vad jag vill göra.

---------------

Jag känner att mitt huvud börjar vakna och arbeta med hur jag ska börja jobba igen med allt nytt jag har i bagaget. Det känns bra. Jag funderar på hur det blir att möta eleverna i bildsalen med ett förändrat arbetssätt. Jag funderar på hur jag ska lägga upp mitt arbete. Funderar på processbloggar. Funderar på gestaltningsprojekt och utställningar. Funderar på rita-fint. Funderar på hur man slipper undan vikingabåtar och snöflingor. Och hur jag ska övertala min rektor om att jag faktiskt verkligen behöver en projektor i bildsalen.

Formar

Riktingen av konflikten ändrades lite förra veckan. Jag sökte inåt. Hur har jag blivit påverkad och hur kommer jag ifrån det jag är formad av? Kan jag någonsin komma ur det eller har det blivit en del av min person?

Jag ser en varelse som bor i en kokong. Han formas av kokongen. Begränsas av kokongen men skyddas även av den.

Funderar mycket på hur lätt jag blir styrd av andra. Och hur gärna jag vill bli styrd av andra. Och samtidigt inte. Jag vill ju gå min egen väg. Men det är svårt om man inte vet vad man vill. Hur ska jag veta vad jag vill?

Vet fjärilen vart den ska flyga när den kommer ut ur sin kokong?
Var på Naturhistoriska museet och kikade i varenda fjärilslåda häromdagen. Det är spännande och lite makabert med fjärilssamlingar. Fastnålade och utspända små varelser till allmän beskådan.

Fortsätter att tova mitt eget hår till små kokonger. Det avklippta håret alltså. Provar olika slags lera. Blir frustrerad när den inte formar sig som jag vill. Ska jag ge efter och låta formen komma själv eller ska jag kämpa vidare?

Formar figurer i lera. Inte fjärilar. Varelser. Kanske är det jag...

Äntligen

Äntligen är jag nöjd. Inte klar. Men nöjd över mitt nya spår.

Jag tänker på hur man är formad av sin omgivning. Och hur man vet om formen är borta? Vågar man flyga när man kommer ut ur sin kokong? Om kokongen inte syns - kan man vara säker på att den är borta? Eller finns det rester kvar av kokngen för alltid?

Formar kokonger i ull. Och i hundpäls. Och i människohår. Spännande material. Var tvungen att klippa mig. Och är nöjd med det. Ett beslut jag tagit själv. Jag vågar vara friare än på länge. Kanske håller jag på att komma ut ur min kokong...

Maktlös och styrd

Maktlös och styrd. Igen.


Maktlös och styrd var så jag kände mig då. Då när någon annan drack för mycket och jag var den som putsade fasaden.


Maktlös och styrd är så jag känner mig nu. "Du borde vara arg". Men jag är ju inte arg. Jag kan inte vara arg för att andra tycker att jag borde vara det. Jag vill inte vara styrd av vad andra tycker, säger eller gör. Då är jag ju där igen.


Nu vill jag vara fri och styra mitt eget liv. Ha makten över mig själv. Ta makten över mitt liv. Men jag vet inte vad jag vill. Och så fort jag undrar svarar någon annan.


Då var jag insvept i en kokong, förpuppad för att inte känna. Nu är jag fri men vågar inte riktigt flyga. Måste kolla vad andra vill, tycker och känner.


- Vad är det här för en jävla terapikurs?
- Du valde ju ämnet själv...


Funderar och målar och vet inte vad jag vill. Ritar självporträtt i oljepastell. Arga. Men det känns inte rätt. Funderar på kokonger och blir fascinerad. Minns att jag suttit på Naturhistoriska och skissat och känt mig fri. Det är nog dags för det igen. Kanske ett steg i en riktning som jag faktiskt väljer själv.

Suck

Återigen osäker och ostrukturerad. Onöjd.

Ville måla ett argt självporträtt eftersom alla omkring tycker att jag borde vara arg. Vet inte om jag är så himla arg. Mest uppgiven.

- Det ser ut som en ledsen Jesus, sa min 13-åriga dotter.
- Suck, säger jag.

Nu är jag trött på att känna mig gnällig och negativ. Jag vill också vara säker på vad jag vill och jobba hårt för att bli klar.

Dessutom stör min chef mig när han ringer och säger att han inte vet om jag kommer få lön i maj. Va? Han skulle ju lösa det här...

halshuggning?

Jo då, jag slog faktiskt sönder en flaska. En tom. Under kontrollerade former. Jag vill ju inte att det ska komma glas någonstans så någon kan skada sig. Jag varken kan eller vill vara okontrollerad. Suck.

Men nu har jag ju provat att gjuta i betong.

Jag har svårt att inte vara illustrativ. Jag kanske tänker för mycket. Så jag försökte att inte tänka. Hittade en "vinpåse" och fyllde upp den. Och vips så blev den en barnkudde. Så illustrativt.

När jag virkat färdigt blir det ännu värre...

Slänger några flaskor i blöt för att få loss etiketterna. Kan jag använda dem till något? Tänker på frimärkssamlande. En oerhörd kontrast mot alkoholdrickande i dagens samhälle.

Frimärkssamlande = något som asociala tråkmånsar håller på med.
Alkoholdrickande = för roliga och sociala människor.

Funderar på alkoholstrukturen, C2H5OH - fyllehunden. Kan man göra något med den? Det är OH-gruppen, dvs hundens huvud som är ämnets funktionella del. Tar man bort hundens huvud tar man bort alkoholens egenskaper... Spännande. Tänk om man skulle halshugga fyllehunden?