Bildlena informerar...

Kolla här nu då! Alla eleverna har fått en egen dator och vi har kommit igång med egna bloggar.
Och jag jobbar hårt med min blogg - Bildsalen. Himla roligt jobb man har :)

http://bildlena.blogspot.com/

Kram till hela klassen!

Jo!

Jag vill bara säga jo.

Jo, jag är avundsjuk på att ni göra roliga uppgifter och kuliga animationer.

Fast jag har faktiskt roligt jag också. Jag har faktiskt sett den här roliga filmen hela åtta gånger den här veckan. Med alla klasser i 7:an, 8:an och 9:an. Alltså. Så jag har faktiskt också kul.

Blue, Karma, Tiger - Kortfilm i SVT | SVT Play

Varje dag.

Varje dag kan man göra någonting.

Igår ritade jag av brudparet från GP. I skumraskljus när barnen tittade på film.

Idag inspirerades jag av RIT. Och ritade några roliga tanter med små bröst. Kanske något för Olga?

Tre dagar jobb kvar. Sedan sommarlov. Oroar mig inför bytet till mac. Jag lyckas ju inte ändra storlek på fotona i iPhoto. Är jag knäpp, eller?

Inspiration

När jag var mammaledig senaste gången köpte jag en ritbok och bestämde att jag varje dag skulle rita av någonting för att jag ville bli bättre. Jag ritade av någonting nästan varje dag. Vissa dagar blev det bara en fjärrkontroll 10 minuter innan jag skulle lägga mig. Men ändå. Jag blev bättre.

Jag gillade gränsboken. Den tvingade fram inspiration och jag tyckte att jag blev bättre på att få inspiration. Det är spännande för jag har nog aldrig tänkt mig att man kunde träna fram inspiration. Jag har nog tänkt att man bara var gudabenådad med den. När man fick den.

Häromdagen lyssnade jag på studenterna som visade sina gestaltningar på temat konsekvens. Återigen kände jag att jag behöver tvinga mig in i fållan och jag blev inspirerad av Lovisa som ritade verket "23 meter tusch" och sa att hon valde att bestämma sig att inte bara sitta där och vänta på inspirationen som inte kommer.

VARJE DAG KAN MAN GÖRA NÅGONTING

Detta ska bli mitt sommarledord.

Det som blev kvar efter Hannas performance var vackert.
Och det kan ju vara en tröst - om man behöver det:
Det kan alltid bli vackert i dokumentförstöraren.

fasa ut/fasa in

Men vad är en gestaltning egentligen?
Ett undersökande förhållningssätt... Man vill lära sig något. En projektform.

Vad har jag lärt mig?Jag har lärt mig massor om vad jag sjäv tycker. Om hur jag fungerar. Om hur jag reagerar. Rena rama terapin faktiskt. Ibland har det varit jobbigt och flera gånger har jag önskat att jag hade valt en annan konflikt. Men nu, när det nästan är över är jag ändå nöjd. Jag behövde nog det här.

Sedan har jag fått en del praktiska erfarenheter också. Om plåt. Virkning. Betong. Glas. Öl. Vin. Alkohol. Akryl. Pastell. Ull. Hår. Fjärilar. Steklar. Puppor. Kokonger. Tovning. Frigolit. Nålar.

Jag har lärt mig om att arbeta i projektform. Om handledning i grupp.

Jag känner mig nöjd med mina hårbollar. Känner att jag stå för det jag gjort. Men är glad för att ändå jag inte behöver förklara och försvara mig. Jag är nöjd med att jag har bestämt själv vad jag vill göra.

---------------

Jag känner att mitt huvud börjar vakna och arbeta med hur jag ska börja jobba igen med allt nytt jag har i bagaget. Det känns bra. Jag funderar på hur det blir att möta eleverna i bildsalen med ett förändrat arbetssätt. Jag funderar på hur jag ska lägga upp mitt arbete. Funderar på processbloggar. Funderar på gestaltningsprojekt och utställningar. Funderar på rita-fint. Funderar på hur man slipper undan vikingabåtar och snöflingor. Och hur jag ska övertala min rektor om att jag faktiskt verkligen behöver en projektor i bildsalen.

Formar

Riktingen av konflikten ändrades lite förra veckan. Jag sökte inåt. Hur har jag blivit påverkad och hur kommer jag ifrån det jag är formad av? Kan jag någonsin komma ur det eller har det blivit en del av min person?

Jag ser en varelse som bor i en kokong. Han formas av kokongen. Begränsas av kokongen men skyddas även av den.

Funderar mycket på hur lätt jag blir styrd av andra. Och hur gärna jag vill bli styrd av andra. Och samtidigt inte. Jag vill ju gå min egen väg. Men det är svårt om man inte vet vad man vill. Hur ska jag veta vad jag vill?

Vet fjärilen vart den ska flyga när den kommer ut ur sin kokong?
Var på Naturhistoriska museet och kikade i varenda fjärilslåda häromdagen. Det är spännande och lite makabert med fjärilssamlingar. Fastnålade och utspända små varelser till allmän beskådan.

Fortsätter att tova mitt eget hår till små kokonger. Det avklippta håret alltså. Provar olika slags lera. Blir frustrerad när den inte formar sig som jag vill. Ska jag ge efter och låta formen komma själv eller ska jag kämpa vidare?

Formar figurer i lera. Inte fjärilar. Varelser. Kanske är det jag...

Äntligen

Äntligen är jag nöjd. Inte klar. Men nöjd över mitt nya spår.

Jag tänker på hur man är formad av sin omgivning. Och hur man vet om formen är borta? Vågar man flyga när man kommer ut ur sin kokong? Om kokongen inte syns - kan man vara säker på att den är borta? Eller finns det rester kvar av kokngen för alltid?

Formar kokonger i ull. Och i hundpäls. Och i människohår. Spännande material. Var tvungen att klippa mig. Och är nöjd med det. Ett beslut jag tagit själv. Jag vågar vara friare än på länge. Kanske håller jag på att komma ut ur min kokong...

Maktlös och styrd

Maktlös och styrd. Igen.


Maktlös och styrd var så jag kände mig då. Då när någon annan drack för mycket och jag var den som putsade fasaden.


Maktlös och styrd är så jag känner mig nu. "Du borde vara arg". Men jag är ju inte arg. Jag kan inte vara arg för att andra tycker att jag borde vara det. Jag vill inte vara styrd av vad andra tycker, säger eller gör. Då är jag ju där igen.


Nu vill jag vara fri och styra mitt eget liv. Ha makten över mig själv. Ta makten över mitt liv. Men jag vet inte vad jag vill. Och så fort jag undrar svarar någon annan.


Då var jag insvept i en kokong, förpuppad för att inte känna. Nu är jag fri men vågar inte riktigt flyga. Måste kolla vad andra vill, tycker och känner.


- Vad är det här för en jävla terapikurs?
- Du valde ju ämnet själv...


Funderar och målar och vet inte vad jag vill. Ritar självporträtt i oljepastell. Arga. Men det känns inte rätt. Funderar på kokonger och blir fascinerad. Minns att jag suttit på Naturhistoriska och skissat och känt mig fri. Det är nog dags för det igen. Kanske ett steg i en riktning som jag faktiskt väljer själv.

Suck

Återigen osäker och ostrukturerad. Onöjd.

Ville måla ett argt självporträtt eftersom alla omkring tycker att jag borde vara arg. Vet inte om jag är så himla arg. Mest uppgiven.

- Det ser ut som en ledsen Jesus, sa min 13-åriga dotter.
- Suck, säger jag.

Nu är jag trött på att känna mig gnällig och negativ. Jag vill också vara säker på vad jag vill och jobba hårt för att bli klar.

Dessutom stör min chef mig när han ringer och säger att han inte vet om jag kommer få lön i maj. Va? Han skulle ju lösa det här...

halshuggning?

Jo då, jag slog faktiskt sönder en flaska. En tom. Under kontrollerade former. Jag vill ju inte att det ska komma glas någonstans så någon kan skada sig. Jag varken kan eller vill vara okontrollerad. Suck.

Men nu har jag ju provat att gjuta i betong.

Jag har svårt att inte vara illustrativ. Jag kanske tänker för mycket. Så jag försökte att inte tänka. Hittade en "vinpåse" och fyllde upp den. Och vips så blev den en barnkudde. Så illustrativt.

När jag virkat färdigt blir det ännu värre...

Slänger några flaskor i blöt för att få loss etiketterna. Kan jag använda dem till något? Tänker på frimärkssamlande. En oerhörd kontrast mot alkoholdrickande i dagens samhälle.

Frimärkssamlande = något som asociala tråkmånsar håller på med.
Alkoholdrickande = för roliga och sociala människor.

Funderar på alkoholstrukturen, C2H5OH - fyllehunden. Kan man göra något med den? Det är OH-gruppen, dvs hundens huvud som är ämnets funktionella del. Tar man bort hundens huvud tar man bort alkoholens egenskaper... Spännande. Tänk om man skulle halshugga fyllehunden?

Efter handledningen...

Krossa, måla stort, vara arg, slå sönder...

Men sån är ju inte jag. Kan jag vara sån?

Jag känner mig liten. Jag virkar in min ångest i ett lapptäcke.
Nu ska jag ändå våga prova. Att vara större. Slå hårt. Göra sönder.

Hu. Stort blir dyrt. Det känns så onödigt att göra sönder saker. Saker kostar pengar. Och det blir jobbigt att städa.

Fast jag har väl rätt att ta plats. I morgon ska jag slå sönder lite flaskor.
(Fast jag väljer nog en billig sort...)

Vånda

Känner mig fast. Ser fram emot handledningen. Med vånda.


Funderar på räknandet. Omedvetet räknande. Medvetet räknande.

Funderar på barnen. Är de påverkade av alkoholbruket omkring dem?

Målade dottern. Svåra, konfliktfyllda tankar när jag tänker på att de har kommit från den här svarta, obehagliga tiden i mitt liv.


Har virkat lite till. Ska jag fortsätta? Jag gillar idén. På ett sätt. Men...

Har insett att jag är konflikträdd. Borde jag göra något åt det? Kan man inte få vara det?
Fast ibland önskar jag att jag kunde bita ifrån mer. Fast det är ju smidigare att bara bita ihop. Jag vill ju inte att någon ska bli arga på mig.

Jag vill göra fint

Kommer ingenstans. Det är tråkigt att virka.

Vet inte vart jag vill komma. Luften har gått ur mig.

Fast jag har pratat med många. Det är så många som har anhöriga med alkoholproblem. Det gör mig trött. Jag ska försöka få tag i boken "Flodhästen i vardagsrummet" som handlar om hur det är att leva med någon med missbruksproblem. Att trippa runt för att inte störa. Att skyla över och rätta till.

Jag tycker det är svårt att göra något jag inte tycker är fint. Jag vill jobba med något som blir fint. Jag är för gammal för att ända mig. Jag vill göra fina saker. Inte fula. Alkoholproblem är fula.

Avtryck

Minnen med sur öldoft.

Avtryck som är fyllda med vin.

------------

Vad har du för ansvar för vilka intryck, avtryck och minnen du skapar hos andra människor?

Tänkte du på konsekvenserna?

Skulle du gjort annorlunda?

-------------

Funderar på betong. Avtryck. Intryck.

Virkar vidare.

Usch.

Usch, jag vet inte... Har kommit in i något tveksamhetsstadie. Ingenting känns riktigt bra. Funderar och funderar.

Känner mig väldigt pretto när jag läser mitt förra inlägg. Och tycker det är jobbigt.

Funderar på om det handlar om att jag inte vet själv var jag står. Om jag nu är så negativ till när människor dricker så att det får konsekvenser för folk runtomkring - varför dricker jag själv då? Borde jag sluta att dricka vin till maten fredag och lördag? Hur kan jag veta att jag själv vet var gränsen går i min alkoholkonsumtion?

-----------------

Funderar på bilder över otrygghet när någon dricker.

Dricker han för mycket nu? Hur många tomma burkar står på bänken? Är det där en fyra eller sexa whiskey? Att räkna åt någon annan. Kanske i hopp om att kunna sätta stopp innan det blir för mycket. Fast man aldrig lyckas.

Lukten.

Vinglet. Skratten.

- Var inte så tråkig nu, ta ett glas och lugna ner dig.

Om jag dricker lite mer så finns det inte så mycket kvar till honom...

---------------------------

Funderar på hur det slätas över och skojas bort.

- Höhö, hade du kul igår eller?

Tystnaden.

--------------------------

Usch. Det här är jobbigt. Jag gräver i gammal skit. Det luktar illa och jag vill bara stänga locket.

jag har lånat en plåtsax

I mina försök att nå en slags kärna försökte jag idag på bussen hem definiera ordet alkoholmissbruk för mig själv. Jag ser det som så här:

- när ditt drickande skapar otrygghet för människor i din närhet.

Ett alkoholmissbruk i mina ögon behöver inte vara ett beroende. Det kan såklart vara det, men jag tror att jag är mera ute efter att folk brukar och miss-brukar alkohol utan att de blir beroende men att det ändå kan leda till konsekvenser som medför otrygghet för folk omkring.

Var går gränsen mellan att bruka alkohol och missbruka alkohol? Hur ser jag på mitt ansvar gentemot min familj? Är det okej att bli berusad när barnen är med?

Jag tror att det förekommer otroligt ofta att människor missbrukar alkohol och gör folk otrygga och rädda runt omkring, utan att de för den delen blir beroende. Att dricka sig redlös är nog alltid ett missbruk i mina ögon.

Det jag vill visa är att missbrukande av alkohol inte bara är något som missbrukarna, alkoholisterna, a-lagarna och socialt utsatta håller på med. Jag tänker på helt vanliga familjer där pappa blir så full att han ramlar i trappan när man kommer hem från grannarna på fredagkvällen. Att mamma kräks efter dammiddagen på lördagkvällen. Att man sopar bort spåren efter det ens make "råkade" slå sönder i fyllan.

Min idé är att ta saker som symboliserar trygghet, ombonat och familj och bygga dem i alkoholrelaterade saker... Så nu ska jag klippa sönder ölburkarna från min egen 40-årfest och göra ett gosigt och mysigt lapptäcke av dem.

Reflektion vecka 13

Konflikt

Känner att jag egentligen borde dröja mina tankar kvar i betygs- och bedömningssmeten tills jag är färdig med den biten men kan inte riktigt hålla mig från att börja känna och klämma på nästa uppgift.

Funderar och väljer mellan två ingångar.

Den lättare: Något utanför mig själv.

Fördel: Inte så jobbigt att slänga sig in i.

Nackdel: Kanske inte engagerar lika mycket.

Den jobbigare: Något från mig själv, mitt liv.

Fördel: Finns mycket engagemang. Kanske behövs rent terapeutiskt.

Nackdel: Utlämnande. Jobbigt. Onödigt att riva i gamla sår?

Alkohol är ett spännande konflikttema som jag glider in på gång på gång. Oavsett om jag väljer den lätta eller den jobbiga vägen finns det mycket att hämta.

Bara det faktum att det är Systembolaget som lanserar sajten IQ.se känns som en konflikt i sig...

Skål.

Min konfliktserie

Reflektion vecka 12

Under min VFU-period har jag jobbat ett par veckor med ett projekt om genus. Här kommer några saker som jag har funderat på mest.

Regler - Jag har aldrig tänkt på regler i ett genusperspektiv förut. Jag har tyckt att det är okej att olika lärare har olika regler i sina klassrum. Men när jag i vår undersökning ser så tydligt vilka som bryter mot reglerna börjar jag fundera. Vi såg bara pojkar som bröt mot regler om att inte ha mössa och jacka i klassrummet. Vi såg övervägande pojkar som gick omkring och störde i klassrummen under lektionerna. Vi som övervägande pojkar som pratade och kommenterade utan att räcka upp handen. Och vi såg duktiga, genuspålästa pedagoger som ändå inte såg hur tydlig trenden var. Och jag tror inte att det här var en ovanlig situation i en vanlig svensk skola. Vad signalerar man om man i skolan tillåter pojkar att bryta mot regler om och om igen? Vad lär sig pojkarna av det? Och vad lär sig flickorna? Hur kommer det sig att vi i skolan faktiskt lär pojkarna att det är okej att bryta mot regler och att vi inte lär flickorna det?

Vi har alltå en skola som från början är skapad för pojkar men där flickor i mycket högre utsträckning har lärt sig att följa skolkoden och få mycket bättre resultat (i alla ämnen utom idrott), medan pojkar lär sig att de kan ta för sig och bryta regler utan att det händer speciellt mycket. Är det skolan som har lärt männen att armbåga sig fram i samhället till högre positioner och bättre löner?

Handlar det bara om våra förväntningar på pojkar och flickor? Är vi redan från början så indoktrinerade att vi förväntar oss att pojkar ska ta mer plats än flickor - och därför låter dem göra det?

Hur kan vi skapa en mer jämställd skola?

En annan sak som också blev tydlig i vår undersökning var att ju större grupp - desto mer ojämställd. Kan någon tala om det för skol- och kommunpolitiker?
*puh* Det är jobbigt att tänka på genus hela dagarna.

Bättre att leka med lego (som förövrigt inte är ett dugg jämställt!).

Reflektion vecka 4

Vygotskij. Jag gillar honom. Jag är nog lite småkär i Vygotskij. För något år sedan läste jag boken "Vygotskij i praktiken" av Leif Strandberg i och med ett projekt jag är med i på skolan. Den handlar om Vygotskijs teorier och ideér och exempel på hur de används praktiskt ute i skolorna idag. Lättläst och inspirerande. Jag är förtjust och förvånad över att även Vygtoskijs egen bok "Fantasi och kreativitet i barndomen" är så lättläst - trots att den är närmre 100 år gammal och skriven av en ryss.

Att vi lär oss i samspel med andra, anser jag, vara en av de viktigaste lärdomarna vi kan få av Vygotskij och ändå har det varit tabu i skolan och är det i viss mån fortfarande - kika inte på grannens lapp, nu måste ni lösa uppgifterna själva - fuska inte! Jag tror att vi lärare är så besatta av att kunna bedöma de enskilda individerna att vi inte tror att vet vad de lär sig om de jobbar tillsammans. Fast egentligen tror jag vi vet. Men det är lättare för oss att motivera deras betyg om man kan hålla upp ett enskilt gjort prov framför näsan på eleven och dess föräldrar.

Det ska bli spännande att göra SWOT-analysen. Jag tänker mig att den fyller samma funktion som synliggörande av mål, vilket är något som jag lärt mig mer och mer om hur viktigt det är. Om elevens ska nå målen så måste den veta målen, målen måste vara synliga och tydliga. Om vi som lärare (och kanske även som personer) vill utvecklas, måste vi synligöra vad vi kan och vad vi behöver utveckla för oss sjävla. Först då kan vi jobba mot att bli bättre på de sidor som vi nu upplever som svaga.

Konflikt. Tänker mycket på konflikt redan nu. Det är lika bra att sätta sig in i det direkt. Vad är en konflikt. Två viljor som på något sätt drivs så de sammanstöter. En krock. Finns det positiva konfliker? Vinner alltid någon en konflikt?

Ritar små cirklar med en ny, tunn penna. Inspirerad av blogg-granne och bar jag åker förbi på väg till skolan. Men jag gillar verkligen inte öl.

Gränsbilder + reflektion

1. Jag funderade på att jag inte skulle göra så pryda saker och funderade på vad det innebär. Jag är ju inte alls pryd. På ett sätt. Kanske på andra. Men det jag kom fram till var att ens gränser kan vara väldigt olika på olika områden. Någon som tycker att det är helt okej att visa sig naken för sina grannar kanske inte alls skulle våga sjunga inför publik. Och tvärtom. Sedan är det spännande att kika in hos folk när de inte ser - går man över gränsen då?
2. Vi har ju mycket begränsningar med oss i bagaget redan när vi föds. Saker som vi inte kan rå för men som kan sätta gränser för oss och bestämma hur vi ska bli behandlade under vårt liv...
3. Det här var den jobbigaste teckningen att göra rent psykologiskt. Efter ett gäng terapitimmar kan jag (nästan) skratta åt den. Jag både hatar och älskar bilden av den perfekta (?) kvinnan - hon som har ett rent och snyggt hem, alltid hembakta bullar, kan sköta sina krukväxter, kokar långkok, är en underbar mamma och har en kryddhylla med ordning och reda. (Dessutom har hon säkert tid över att vara kreativ!) Jag vill inte vara henne och ändå ser jag upp till henne. Jag är henne och jag orkar inte med det. Var går gränsen mellan mig och henne? När ska jag lära mig att säga nej?
4. Fasaden måste få finnas. För ett gäng år sedan bestämde jag mig för ta bort fasaden. Att försöka svara ärligare på frågan "Hur mår du?". Men det gick inte. Jag orkade inte med alla följdfrågorna. Jag orkade inte med att alla ville bry sig när jag mådde dåligt. Jag måste ha en gräns mellan sina känslor och omvärlden. 5. Min äldsta dotter fyller snart 13 år. Må hon inte läsa denna bloggen för då blir det bekräftat att jag är världens pinsammaste mamma. Man pratar INTE om mens. Mens syns inte. Finns inte. Och om den mot förmodan skulle göra det så är den blå.

Reflektion vecka 2

Jag har lärt mig något den här veckan.

För att arbeta i grupp är sannerligen inte lätt, särskilt med en människor man inte känner så väl, mot ett mål som inte är tydligt och med odefinierat medel.

I ett arbetslag i skolan känner man ofta sina kollegor ganska väl, man vet vad som är målet och man vet vilka medel man har. Det går att arbeta ganska effektivt om man vill. Man har sina roller och vet vem som är bra på att göra vad och man gör som man alltid har gjort. Snabba, effektiva möten är viktigt i en hårt tidspressad vardag.

Samtidigt så tenderar det ju att bli väldigt lite nytänkande på arbetslagsmötena. Bildfröken tar hand om allt som behöver en estetisk touch, mattemagistern älskar att skriva protokoll och hemkunskapsfröken tar gärna tag i alla djupa, svåra samtal som ska göras. SO-läraren driver mötet framåt. Vi gör som vi alltid har gjort.

Kommer vi någonstans? undrar jag efter ett par möten med min basgrupp. Jag lutar mig tillbaka och tänker att om jag låter de andra bestämma så går det snabbare och vi kommer vidare.

- Mig spelar det ingen roll, svarar jag på frågor som jag inte tycker är viktiga.

fter en stund inser jag att det inte alls blir bättre att jag inte tar ställning. Det går bara ännu långsammare.

- Jag måste utmana mig själv att ta ställning! säger en annan gruppmedlem och jag bestämmer mig att göra likadant. Efter det svarar jag impulsivt på frågor likt: Korn eller råg?

- Råg.

Fast samtidigt tänker jag att korn eller råg kvittar lika. Men jag har varit med och tyckt till. Om allt.

Det ska bli spännande med redovisningarna.

Det här verkar också vara ett intressant ställe:
http://www.keepinspiring.me/

I julklapp fick jag den här boken och jag tycker att det här projektet är så himla kul: http://www.1000journals.com/ så jag har skickat iväg en egen bok och deltagit i en annans...

Undrar om jag kommer att få tillbaka min bok och vad som finns i den då.

Sedan funderar jag på om och hur man kan jobba med liknande projekt i skolan...